Europeiska Unionen bildades 1 november 1993 och ersatte de tre tidigare europeiska gemenskaperna. Föregångarna hade som syfte att underlätta handel och förebygga krig, medan EU gradvis har utökat sitt ursprungliga uppdrag. Visserligen kvarstår det huvudsakliga uppdraget att främja fred, värna grundläggande värden och folkens välfärd. Ambitionen var tydlig vid start, EU skulle upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

Nu ska man förstås ha respekt för att många av frågorna som unionen driver är väldigt komplexa, men redan vid start upprättades subsidiaritetsprincipen. Den här principen med det krångliga namnet handlar i grund och botten om att unionen inte ska läggas sig i beslut som bättre fattas på lokal nivå.

Enligt mitt enkla förmenande är det dock tydligt att den här principen är en av de principer som unionen bryter mot konstant. Det gäller särskilt frågor som vi jägare värnar om. Vargfrågan såväl som blyförbud är två exempel på frågor som unionen inte har att göra med. Jag anser att EU har gått över alla gränser när unionen lägger sig i frågor som människors frihet och det gäller i allra högsta grad huruvida vi ska ha varg eller inte, såväl som om svenska jägare ska jaga med bly eller inte.

Jag kan varje dag i veckan förstå och respektera frågan om att vi givetvis inte ska släppa ut gifter i naturen, men det måste vara upp till varje land att lagstifta om. Unionen ska ägna sig åt säkerhet och underlättandet av handel. Allt annat är frågor som riskerar att underminera människors förtroende för det europeiska samarbetet.

Man ska inte heller glömma att EU trots allt balanserar på många sköra trådar. Storbritanniens utträde är ett tydligt exempel på att EU inte ska ta något lands medlemskap för givet. Europa behöver samarbete, men Europas länder behöver inte överstatliga organ som lagstiftar i frågor som de inte har att göra med. De som kan svensk natur och svensk jakt bäst av alla är Sveriges medborgare. Inte folket i Bryssel.

Vad tycker du? Har EU gått för långt?